Skottdramat i Hällbyfängelset

Det blev bättre klass på fotbollen i "Femman" när Claudio och Colombianen åkte in på kåken. Laget fick en klippa på fasta situationer och en anfallare som klarade av att snurra upp motspelarna. Femman är Hällbyfängelsets korplag i fotboll. Nu har de guldvittring.

Jublet efter det första målet måste ha ekat långt utanför murarna. Claudio slår ett inlägg från vänsterkanten och Colombianen sätter skottet i nätet: 1–0. Det blev ett skott som fick anstalten att skaka.
   Nästan alla kriminalvårdsanstalter i Sverige har ett eget korplag för internerna, men få lyckas så bra som Hällbyfängelsets femte paviljong. Björnligan eller Femman kallar de sig i fotbollssammanhang.
I går mötte de Hobby United i korpseriens finalmatch efter att ha besegrat Sundbyholmstravet i semifinalen.
   Det ger något att glädja sig åt bakom murarna, säger Stefan Wikstrand från fångarnas förtroenderåd som spelar i laget:
   – Vi har ett bra lag i år. Många idrottsmän som sitter inne nu och de flesta av oss har så långa straff att vi hunnit komma bort från droger och brott inne på anstalten. Själv har jag spelat i korplaget sedan -95, men jag tror aldrig vi varit så här bra.
   Av lätt insedda skäl spelar grabbarna i Femman bara hemmamatcher. Ena långsidan av planen fylls av andra interner och bortalagets sida gapar tom när matchen börjar. Förväntningarna är stora och hemmalaget får sin första chans i andra matchminuten.
   Inlägget når fram till Stefan Wikstrand som bara är millimeter ifrån att slå in bollen. Sedan kommer Colombianens ett noll-mål. Första halvlek tycks tillhöra Femman.
   – Klart att det ger ett psykologiskt övertag att vara hemma varenda gång. Tänk dig själv in i bortalagets kläder. Du passerar låsta dörrar, kameror och murar för att möta ett lag där du inte vet vad motspelarna sitter inne för, säger Stefan Wikström och fyrar av ett brett leende.
   Femmans spelare har strafftider på mellan tre och tio år att avtjäna. Och mer än hälften av första halvlek hinner gå innan Hobby United lyckas ta initiativet i matchen. Anfallet slutar med ett skott i ribban. Stämningen stiger vid sidlinjen.
   Killarna i laget pratar mycket om att fotbollen gjort dem till ett gäng. Gett dem en lagkänsla.
   – Vi sitter ju frivilligt på en motivationsavdelning. Med fotbollen blir det bättre harmoni på avdelningen och vi får en chans att möta folk som kommer från andra sidan murarna. Det ger en liten smak av livet därute, säger Stefan Wikström.
   Tror du inte att människorna utanför murarna tänker sig att ni ska sitta inlåsta utan fotboll eller annan underhållning?
   – Jo, jag tror många på utsidan tänker så. Men vi som sitter på den här avdelningen har bestämt oss för att ändra oss. Våra familjer känner sig tryggare när de vet att vi väljer bort drogerna på anstalten.
Hällbyanstaltens arena är en regnvåt grusplan med slarvigt målade linjer omgiven av taggtråd och stenmurar i obestämbara färger. Men vissa saker är sig lika på alla fotbollsarenor. Stämningen i klacken när bortalaget vänder matchen till exempel.
   En halv minut efter det misslyckade ribbskottet slår Hobby United in 1–1. Sedan missar Claudio ett inlägg och 1–1 blir 2–1. Och 3–1. Det inledande skottdramat övergår i vild skottlossning – åt fel håll. Klackens dom är snabb.
   – Den där domaren måste vara tjuvhatare, muttrar tränaren Rolf Karlsson och publiken busvisslar missnöjt år avblåsning efter avblåsning.
   Femman missade korpguldet, men stämningen i laget ligger kvar på samma nivå för det. Ur härvan av killar i rödsvarta tröjor utanför omklädningsrummet hörs en röst som ropar:
   – Inget att göra åt. Vi kommer igen nästa sommar. Det är nästan synd att man inte sitter inne då.

MATHIAS STÅHLE

Kommentar

Händelsen är inte tillräckligt stor för att bli en nyhet ens i lokaltidningen. Ämnet inte tillräckligt intressant för ett reportage, men perfekt för ett mellanting vid nyhetstorka. Det krävs fingertoppskänsla hos reporter, rubriksättare och fotograf för att ett sånt här vardagsexperiment inte ska falla platt till marken.

Eskilstuna-Kurirens fotograf Mikael Andersson tog bilderna. Redigerade gjorde Micke Lilja, som numera återfinns på Aftonbladet.

Artikeln publicerades i Eskilstuna-Kuriren 1 oktober 2002.

Skottdramat